henrikwp

Nu har jag gått på reklamen på tv, och idag kom varan :-)

Ett minnesmynt, det första i samlingen "Sveriges Regenter" - Karl XIV Johan

Endast 99 kr

Resterande i samlingen kommer till att gå på 299 kr :-)

Specifikationer
Metall: CU85 förgylld med guld
Utgivningsår: 2010
Präglingskvalitet: Myntliknande
Upplaga: 30 000
Vikt: 22,5 gram
Diameter: 36 mm
Åtsida Karl XIV Johan och Göta kanal
Frånsida: Kungarriket Sverige och Tre Kronor

Folk kanske tycker att det är onödigt, men en kul hobby att börja med :-)

Ha det gött// henke

Börjar märka att den här bloggen börjar bli lite beroendeframkallande och att den lutar åt historia.
Visst historian är ett av mina starkaste intressen, så det kan ju passa ganska bra.

Det enda som återstår nu egentligen är att de ska bli någon som läser det här :-9

jaja, den som lever får se...

Ha det gött// henke

Ps!
Är någon lite mera intresserad av de nuvarande heraliska symbolerna som finnes inom kungafamiljen så kan ni ta en titt på hovets hemsida :
http://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/densvenskamonarkin/kungligasymboler/kungafamljensmonogram.4.1a3366210de661ad20800041231.html
Ds!

"Ett gemensamt monogram för paret har redan nu skapats och godkänts."

När jag som bäst googlade så hittade jag denna relativt nya nyhet :-)

"Kronprinsessparets monogram passar väl in med de övriga kungliga monogrammen som idag redan finns och används, detta var även ett av kraven. Att initialerna skulle synas tydligt samt att kronan inte fick ta överhanden var också viktiga grundstenar i skapandet."

Jag måste personligen säga att jag gillar det :-)

Här är släkten Bernadottes vapen, Jag vill personligen påstå att det är ett mycket ståtligt och fint vapen. de dock inte så många känner till, är att detta enbart är vapnet för den kungliga grenen, orginalet har ine vasas heraliska symboler i sig, utan enbart den andra delen.    Men visst, släkterna är släkt till varandra :-)

Vad är ett vapen?

Det heraldiska vapnet är för ögat vad namnet är för örat. På sam­ma sätt som namn, fast i bildform, är va­­pen kän­ne­tec­ken för fysiska eller juridiska personer. Heraldiken utgör ett in­ter­­na­tio­nellt symbol­språk, som funnits och haft sin betydelse oavbrutet i mer än 850 år. I dag har det ur­­sprungligen me­deltida vapen­bruk­­et nått sin största utbredning någonsin, och vi mö­­ter dagligen vapen som igen­­känningsmärken för t ex kom­mun­er, statliga myn­­dig­heter och olika kyrkliga enheter.
Välkända är också landskapens va­pen, och i det inter­nation­el­la sam­man­hanget ses varje land representerat av ett statsvapen (i sverige har vi ju det "lilla" och det "stora" riksvapnet, samt vår blågula flagga och fana.

Det största an­talet vapen har dock alltid funnits in­om grup­pen släkt­va­pen. Al­la har rätt att an­­ta ett eget vapen och an­­vän­­da det som bildmässigt iden­ti­­tets­­tecken – för­­eningar, fö­­re­tag, privatpersoner osv – och så sker i till­tagande grad. Bland kom­munerna är upp­slut­ning­en närmast total, och den frekventa användningen av kom­­munvapen har gjort des­sa till det i dag oftast förekommande slaget av vapen.

Ett vapen är utformat enligt bestämda heraldiska regler i kon­trasterande färger. Re­gel­systemet, som har funnits ända sedantidig medeltid. I regelverket finns bestämmelser om hur ett vapen komponeras, be­skrivs och avbildas. 
Reglerna grun­dar sig på prak­tis­ka skäl och utgår från att vapnet är ett tidlöst kän­­ne­­tec­ken som skall kunna uppfattas även på avstånd el­ler i kraftig för­minsk­ning. En­kelhet och tyd­lighet är de viktigaste delarna i ett bra vapen.

 

"Ett vapens främsta beståndsdel är skölden med sitt sköl­de­märke, och den kan ensam tjäna som full­ständigt vapen. Med undantag för rikets stora vapen och tre olika stads- tillika kommunvapen be­står svenska territoriella vapen av en­bart en sköld, i förekommande fall krönt med en rang­kro­na, kal­lad sköld­krona, som vilar ovanpå skölden: kung­lig krona på länsvapen, hertiglig krona på land­skaps­­va­­pen samt murkrona på stadsvapen och – om än på tvek­sam grund – på vapen för vissa kom­mun­­er, som har över­ta­git namn och vapen från en förutvarande stad. Hertig­kro­nans förekomst på land­­skapsvapen sammanhänger med att med­lemmar av kungahuset tilldelas landskap som titulära her­­tig­­­dö­men. Krona på läns- och stadsvapen är ett bruk som är förbehållet länsstyrelsen respektive stad­ens myn­dig­het. På liknande sätt kan den kyrkliga församlingen föra sin vapensköld lagd ovanpå ett par kors­lag­da korsstavar."

 

Vapenbildens symbolik

Ett vapen är i sig en symbol för sin ägare. Under för­utsätt­ning att vapnet är unikt, är det för­hål­lan­det till­räckligt för att vap­net skall fylla sin funktion.
He­ral­dik­ens regelsystem har inga krav på att ett vapen skall speg­­la sin ägare fullständigt. De älds­ta – och kvalitativt bästa – vap­nen hade enkla indelningar av sköld­en i olika fält och rym­de ing­en särskild symbolik alls. Det avgörande var att de var sin bärares speciella kän­­­ne­märke. Men som man brukar säga: - Det är inte kvantiteten, det är kvaliteten som räknas.

Från en eller flera av följande källor brukar inspirationen till va­penkompositioner hämtas:

1. Sedan tidigare befintliga kännetecken i bild, t ex motiv i si­gill.

2. Bärarens namn och dettas etymologi, varvid den mest ren­od­la­de formen är de s k talande vapnen, som framställer namn­et som en rebus.

3. Naturförhållanden i bärarens trakt, t ex geografisk belägenhet, to­po­gra­fi, växt- eller djurliv.

4. Förhållanden eller händelser i bärarens historia eller tra­ditioner, t ex någon ka­rak­tä­ris­tisk närings­gren, händelse, personlighet eller sedvänja.

5. Nutida verksamhet.

6. Inslag från annat vapen, t ex ett härads, en kommuns el­ler annan territoriell enhets vapen eller si­­gill­bild, va­pen för personer eller släkter med anknytning.

7. Nonfigurativt mönster i form av enbart geometrisk in­del­ning av sköldytan – en hä­rolds­­bild – som representerar en­­kelhetens ideal i sin mest fullkomliga form.

 

Kvalitetskrav på vapen

Det heraldiska regelsystemet kan ses som en uppsättning kva­litetskrav, och de viktigaste är följande:

1. Ett vapen skall vara unikt och ej identiskt eller förväx­lings­bart med något an­nat re­dan ex­is­te­rande vapen.

2. Som tinkturer används endast metallerna guld/gult och sil­ver/vitt samt färgerna blått, rött, svart och grönt.

3. Var och en av de sex tinkturerna har en­dast en nyans, den fullt mättade.

4. Vapnets sköldemärke bygger på kontrastverkan mellan ytor av omväxlande metall och färg. Lin­jer eller mycket sma­la figurer är inte förenliga med denna ytmässighet.

5. Färg får ej gränsa till annan färg och metall ej till metall.

6. Skölden bör indelas i så få fält och innehålla så få figurer som möj­ligt.

7. Minsta möjliga antal tinkturer bör förekomma, helst inte fler än tre.

8. Som bilder förekommer inte bokstäver, siffror och lik­nan­­de tec­­ken.

9. Sköldemärket är strikt tvådimensionellt. Därför undviks fi­gurer vars utseende är beroende av per­spektiv eller skugg­ningar och linjer inom fält av en och samma tink­tur.

10. Ett vapen skall inte innehålla något från naturen eller mänsk­lig verk­sam­het häm­tat bestämt fö­re­mål eller mo­tiv, såsom en viss byggnad, ett visst far­tyg, ter­räng­av­snitt eller liknande. I stället väl­jer man en allmängiltig sym­bol för det man vill visa, t ex ett ankare, ett treberg.

11. I stället för ett komplicerat motiv – exempelvis en bil, en in­­du­stri­byggnad, en kanon eller en hel­gonbild – väljs ett till heraldiken bättre an­pas­sat attri­but av typen hjul, kugg­krans, ka­non­kula res­pektive yxa (för hel­gonet Sankt Olof).

12. Moderna och i övrigt starkt tidsbundna föremål undviks. Bild­­er­­na tänks ha kunnat existera oav­sett tidpunkt och väljs med för­del bland tid­lö­sa mo­tiv som fanns redan un­der heral­dik­ens le­van­de period, dvs medeltiden.

13. Vapenfigurerna ges en enkel och tydlig utformning. Man ute­sluter detaljer och utför bilder­na i en spe­ciell he­­ral­disk form, som präglas av en – ofta långt driven – sti­lise­ring av­sedd att fram­hä­va det ka­raktäristiska hos mo­tivet. Detta medför att all­män­na bilder som regel inte av­bildas i si­na naturliga proportioner.

14. Bilder återges strikt tvådimensionellt och perspektivlöst i silhuettform.

15. Sköldemärkets figurer görs så stora att de maximalt fyller ut fältet, utan att de för den skull kan upp­fattas vara fäs­ta­de vid sköld­kant­en.

16. Ett vapens beståndsdelar skall inbördes överensstäm­ma i stil.

17. Ett vapen är i sin ursprungsform utfört i sina fastställda tink­turer men kan ock­så återges i svart-vitt, varvid man an­tingen nöjer sig med en konturlinjeteckning eller låter de partier som bär en färg bli svarta medan metallfälten läm­nas vita.

18. Eftersom vapnet är ett bildmässigt kän­ne­tec­ken, skall det inte förses med någon text. Va­pen­sköld­en kan dock användas till­sam­­mans med namn­et. Den klassiska form­en är då en omskrift, ut­formad som i de medelti­da si­gillen. Text­en bör­jar högst ovanför skölden och går cir­kel­runt med­urs och vänd så att den kan läsas inifrån sköld­ens plats. Detta är alltså bara ett av flera an­vän­d­nings­­om­rå­den för vap­net, och texten in­går inte i det he­ral­diska vapnet som sådant.

 

Användningsområden för vapen

Vapnet som ett för sin ägare unikt kännemärke kan an­vän­das i alla tänkbara sammanhang där ägaren skall sym­bo­li­se­ras: sigill, stämplar, exlibris, brev­papper, trycksaker, an­nons­­er, medaljer osv. Dessutom har vap­net sin självklara funktion som kvadratisk flagga och fana. Det kan ock­så finnas på skyltar, som dekaler, mär­ken på kavajer och idrottsdräkter, porslin och som prydnad inomhus eller på hus­fasader. 
Dey finnes ytteligare sätt att återge vapnet, t ex gravering i me­tall och glas, glas­mål­ning, brodering etc. Ett sen­tida användningsområde för heraldiken är bruket att vid kom­mun- och även sockengränserna sätta upp vägskyltar med vapen och namn.

www.wikipedia.se
www.langarydslakten.se
www.heraldik.se

Sitter i musikdatasalen just nu, kom lite för sent till skolan idag. Men det gjorde inget :-)
Har ett av mina favorit ämnen, historia.
Ska skriva en uppsats, ämnet är fritt. Då valde jag Gustav Eriksson Vasas betydelse för den svenska reformationen.
Ett ganska tungt ämne, men det är fruktansvärt intressant bara man hittar bra och relevant fakta :-)

Jag är ju avlägset släkt med honom, så man har ju lite kött på benen vad gäller ämnet. Jag hade ju släktforskning som projektarbete nu mitt sista år på gymnasiet, och i det arbetet så har jag ju rett ut hela kunga släkten från Olof Skötkonung till Victoria Ingrid Alice Desireé.
Ska vad gäller det, bli kul att läsa om bröllopet senare i sommar :-)

Nu får man väl vara lite produktiv :-)
Ha det gött// henke

Hejsan!
Mitt namn är Henrik, jag har ingen aning om varför jag gör det här, men det kan bli intressant att se om det ger mig något i utbyte.
Å andra sidan så kan det vara så att det blir en monolog med mig själv.

Men det kan vara skönt att få "skriva av sig" lite.

Alla som är inne kan känna sig fria att skriva sina åsikter och tycka till som de vill.

Ha det gött// henke