Lite nyttig information om man är intresserad av sk "Heraldik"
Vad är ett vapen?
Det heraldiska vapnet är för ögat vad namnet är för örat. På samma sätt som namn, fast i bildform, är vapen kännetecken för fysiska eller juridiska personer. Heraldiken utgör ett internationellt symbolspråk, som funnits och haft sin betydelse oavbrutet i mer än 850 år. I dag har det ursprungligen medeltida vapenbruket nått sin största utbredning någonsin, och vi möter dagligen vapen som igenkänningsmärken för t ex kommuner, statliga myndigheter och olika kyrkliga enheter.
Välkända är också landskapens vapen, och i det internationella sammanhanget ses varje land representerat av ett statsvapen (i sverige har vi ju det "lilla" och det "stora" riksvapnet, samt vår blågula flagga och fana.
Det största antalet vapen har dock alltid funnits inom gruppen släktvapen. Alla har rätt att anta ett eget vapen och använda det som bildmässigt identitetstecken – föreningar, företag, privatpersoner osv – och så sker i tilltagande grad. Bland kommunerna är uppslutningen närmast total, och den frekventa användningen av kommunvapen har gjort dessa till det i dag oftast förekommande slaget av vapen.
Ett vapen är utformat enligt bestämda heraldiska regler i kontrasterande färger. Regelsystemet, som har funnits ända sedantidig medeltid. I regelverket finns bestämmelser om hur ett vapen komponeras, beskrivs och avbildas.
Reglerna grundar sig på praktiska skäl och utgår från att vapnet är ett tidlöst kännetecken som skall kunna uppfattas även på avstånd eller i kraftig förminskning. Enkelhet och tydlighet är de viktigaste delarna i ett bra vapen.
"Ett vapens främsta beståndsdel är skölden med sitt sköldemärke, och den kan ensam tjäna som fullständigt vapen. Med undantag för rikets stora vapen och tre olika stads- tillika kommunvapen består svenska territoriella vapen av enbart en sköld, i förekommande fall krönt med en rangkrona, kallad sköldkrona, som vilar ovanpå skölden: kunglig krona på länsvapen, hertiglig krona på landskapsvapen samt murkrona på stadsvapen och – om än på tveksam grund – på vapen för vissa kommuner, som har övertagit namn och vapen från en förutvarande stad. Hertigkronans förekomst på landskapsvapen sammanhänger med att medlemmar av kungahuset tilldelas landskap som titulära hertigdömen. Krona på läns- och stadsvapen är ett bruk som är förbehållet länsstyrelsen respektive stadens myndighet. På liknande sätt kan den kyrkliga församlingen föra sin vapensköld lagd ovanpå ett par korslagda korsstavar."
Vapenbildens symbolik
Ett vapen är i sig en symbol för sin ägare. Under förutsättning att vapnet är unikt, är det förhållandet tillräckligt för att vapnet skall fylla sin funktion.
Heraldikens regelsystem har inga krav på att ett vapen skall spegla sin ägare fullständigt. De äldsta – och kvalitativt bästa – vapnen hade enkla indelningar av skölden i olika fält och rymde ingen särskild symbolik alls. Det avgörande var att de var sin bärares speciella kännemärke. Men som man brukar säga: - Det är inte kvantiteten, det är kvaliteten som räknas.
Från en eller flera av följande källor brukar inspirationen till vapenkompositioner hämtas:
1. Sedan tidigare befintliga kännetecken i bild, t ex motiv i sigill.
2. Bärarens namn och dettas etymologi, varvid den mest renodlade formen är de s k talande vapnen, som framställer namnet som en rebus.
3. Naturförhållanden i bärarens trakt, t ex geografisk belägenhet, topografi, växt- eller djurliv.
4. Förhållanden eller händelser i bärarens historia eller traditioner, t ex någon karaktäristisk näringsgren, händelse, personlighet eller sedvänja.
5. Nutida verksamhet.
6. Inslag från annat vapen, t ex ett härads, en kommuns eller annan territoriell enhets vapen eller sigillbild, vapen för personer eller släkter med anknytning.
7. Nonfigurativt mönster i form av enbart geometrisk indelning av sköldytan – en häroldsbild – som representerar enkelhetens ideal i sin mest fullkomliga form.
Kvalitetskrav på vapen
Det heraldiska regelsystemet kan ses som en uppsättning kvalitetskrav, och de viktigaste är följande:
1. Ett vapen skall vara unikt och ej identiskt eller förväxlingsbart med något annat redan existerande vapen.
2. Som tinkturer används endast metallerna guld/gult och silver/vitt samt färgerna blått, rött, svart och grönt.
3. Var och en av de sex tinkturerna har endast en nyans, den fullt mättade.
4. Vapnets sköldemärke bygger på kontrastverkan mellan ytor av omväxlande metall och färg. Linjer eller mycket smala figurer är inte förenliga med denna ytmässighet.
5. Färg får ej gränsa till annan färg och metall ej till metall.
6. Skölden bör indelas i så få fält och innehålla så få figurer som möjligt.
7. Minsta möjliga antal tinkturer bör förekomma, helst inte fler än tre.
8. Som bilder förekommer inte bokstäver, siffror och liknande tecken.
9. Sköldemärket är strikt tvådimensionellt. Därför undviks figurer vars utseende är beroende av perspektiv eller skuggningar och linjer inom fält av en och samma tinktur.
10. Ett vapen skall inte innehålla något från naturen eller mänsklig verksamhet hämtat bestämt föremål eller motiv, såsom en viss byggnad, ett visst fartyg, terrängavsnitt eller liknande. I stället väljer man en allmängiltig symbol för det man vill visa, t ex ett ankare, ett treberg.
11. I stället för ett komplicerat motiv – exempelvis en bil, en industribyggnad, en kanon eller en helgonbild – väljs ett till heraldiken bättre anpassat attribut av typen hjul, kuggkrans, kanonkula respektive yxa (för helgonet Sankt Olof).
12. Moderna och i övrigt starkt tidsbundna föremål undviks. Bilderna tänks ha kunnat existera oavsett tidpunkt och väljs med fördel bland tidlösa motiv som fanns redan under heraldikens levande period, dvs medeltiden.
13. Vapenfigurerna ges en enkel och tydlig utformning. Man utesluter detaljer och utför bilderna i en speciell heraldisk form, som präglas av en – ofta långt driven – stilisering avsedd att framhäva det karaktäristiska hos motivet. Detta medför att allmänna bilder som regel inte avbildas i sina naturliga proportioner.
14. Bilder återges strikt tvådimensionellt och perspektivlöst i silhuettform.
15. Sköldemärkets figurer görs så stora att de maximalt fyller ut fältet, utan att de för den skull kan uppfattas vara fästade vid sköldkanten.
16. Ett vapens beståndsdelar skall inbördes överensstämma i stil.
17. Ett vapen är i sin ursprungsform utfört i sina fastställda tinkturer men kan också återges i svart-vitt, varvid man antingen nöjer sig med en konturlinjeteckning eller låter de partier som bär en färg bli svarta medan metallfälten lämnas vita.
18. Eftersom vapnet är ett bildmässigt kännetecken, skall det inte förses med någon text. Vapenskölden kan dock användas tillsammans med namnet. Den klassiska formen är då en omskrift, utformad som i de medeltida sigillen. Texten börjar högst ovanför skölden och går cirkelrunt medurs och vänd så att den kan läsas inifrån sköldens plats. Detta är alltså bara ett av flera användningsområden för vapnet, och texten ingår inte i det heraldiska vapnet som sådant.
Användningsområden för vapen
Vapnet som ett för sin ägare unikt kännemärke kan användas i alla tänkbara sammanhang där ägaren skall symboliseras: sigill, stämplar, exlibris, brevpapper, trycksaker, annonser, medaljer osv. Dessutom har vapnet sin självklara funktion som kvadratisk flagga och fana. Det kan också finnas på skyltar, som dekaler, märken på kavajer och idrottsdräkter, porslin och som prydnad inomhus eller på husfasader.
Dey finnes ytteligare sätt att återge vapnet, t ex gravering i metall och glas, glasmålning, brodering etc. Ett sentida användningsområde för heraldiken är bruket att vid kommun- och även sockengränserna sätta upp vägskyltar med vapen och namn.
www.wikipedia.se
www.langarydslakten.se
www.heraldik.se
Det var mycket av Per Anderssons idéer och inte lika fullt så mycket av många andra heraldikers syn på heralik i den här beskrivningen.
Men för all del, lite information är bättre än ingen alls.
Kvalitetskriterierna är tveksamma på några punkter, så mycket kan jag säga.
Se mer på www.heraldik.se
